Förlossnings berättelsen ♥

Förlossnings berättelsen  /  3  Kommentarer
Tänkte dela med mig av det bästa & de ondaste som har hänt mig - Nämligen när vår älskade lill kille Kevin valde att komma ut i den stora världen ♥ Trodde aldrig att jag var så stark & envis som när jag lega där i sängen krystandes. Herregud vilka oanade krafter man har! Och bara 5 minuter efter han kom ut hade jag kunna göra det igen, smärtan var som bortblåst när man hörde det första skriket.



10 April, 02:30 - Vaknade av att jag kände hur det rann längs benen & molvärk i tjejmagen. Första tanken var såklart om det var vattnet som hade gått! Gick på toa & såg att vattnet var lite blod blandat, plus massa blod strimmor. Trodde inte det var möjligt! Var förlossningen äntligen på gång? Hade inte haft några känningar under dagen, förutom ett otroligt tryck neråt. Tog en snabb dusch för att lugna molvärken

10 April, 03:40 - Åkte in till BB för kontroll. Blev påkopplad CTG kurva och kollade om det var fostervatten jag hade läkt i sängen. Allt såg fint ut, och hade nästan regelbundna värkar. Försökte andas mig igenom värkarna och hålla mig lugn, men värkarna blev allt starkare ju längre det gick. Fick med mig en alvedon så smärtan inte var lika hemsk, ack så skönt!




10 April, 10:30 - Efter några timmars sömn och kraftfulla värkar kände jag att jag behövde bättre smärtstillande, klarade inte mig här hemma på endast värme kudde & dusch. Vi åkte in till BB för andra gången, och hem fick jag en sömntablett, alvedon och en annan tablett som skulle lugna ner värkarna en aning. Hade fortfarade näst intill regelbundna värkar, men såå mycket längre!

10 April, 12:10 - Proppade i mig sömntabletten och gick till sängs för lite vila! Var helt utmattad :)

10 April, 17-22 - Värkarna som jag haft var som bortblåst..Passade på att duscha, äta och vila medan man fortfarande orkade!

10 April, 22:00 - Värkarna kom tillbaka, ännu värre än någonsin. Flög upp ur sängen, skakade och kved av smärtan. Visste inte vad jag skulle göra, men var skönast att sitta framåt lutad över soff kanten. Värmde vetekudden gång på gång men snart hjälpte ingenting!

11 April, 02:00 - Väcker Robban och säger att vi måste åka in till BB så jag fick nå mer smärtstillande.  Kollar BB väskan en sista gång och tar mig kämpandes till bilen med tusen avbrott av denna ljuva smärta. Väl inne på BB gör dom ytterligare en Ctg kurva och känner sedan att jag är öppen 3 cm. Fick alvedon och en morfin spruta. Vi får stanna kvar och blir flyttade till ett eget rum!

11 April, 02:40-07:00 - Kämpade på med mina värkar inne på rummet, och vände mig bokstavligt talat av smärtan. Fick massage av Robban i nedre delen av ryggen! Börja vara så slut så man somnade mellan värkarna innan man vaknade för varje värk. Kändes som värken höll i sig i 10 sekunder, var så inne i andningen att jag glömde bort allt annat.

11 April, 07:00 - Ringer på BB klockan för smärtan var nu helt galen! Barnmorskan kom in och kände på mig och var öppen 10 cm! Hade kämpat på så bra sa dom och blev förflyttad till förlossnings rummet. Fick byta om och satte en liten grej på barnets huvud som visade hur han mår :)


11 April, 07:15 - Eftersom Kevin lega ännu så pass högt uppe, fick jag ta spinal bedövning. Läkarn kom in och jag minns så tydligt hur man kände två stick och sen blev det alldeles varmt i ryggen. Bara efter 15 minuter kunde man äntligen slappna av!




11 April, 08:00-10:00 - Smärtan var inte alls lika hemsk efter bedövningen var satt, så under tiden stod jag vid min gå vagn och gjorde vaggande rörelser så han skulle tränga ner mot bäckenet. Ju längre tiden gick, ju mer kände man att han sjönk ner. Använde mig av lustgas, det var så skönt! Man blev lite så lullig och förstod inte riktigt vad som hände. Andades mig igenom värkarna i lustgasen och musiken man hörde i bakgrunden från radion.

11 April, 08:30 - Dom kopplade på mig värkstimulerande dropp så värkarna skulle komma igång på riktigt.

11 April, 10:00 - Värkarna och smärtan börja komma tillbaka och man kände hur han lega och tröck vid öppningen! Barnmorskorna kom in och jag fick lägga mig i förlossnings sängen, nu var det äntligen dags att börja krysta! Fick variera genom att ligga på rygg & sida med ena benet upp.



11 April, 10:15 - Nu hade spinal bedövningen släppt helt och hållet, och dom frågade mig om jag ville ha mer. Men då kunde förlossningen kunde dra ut på tiden ännu mer! Det blev ett solklart N E J! Nu ville jag ha ut vårt kärleksbarn ♥

11 April, 11:00 - Fortsatte krysta, men han for bara in & ut. Värk stimulerande droppet höjde dom hela tiden, så dom kom tätare. Pressade allt jag hade, men ännu lega han kvar och nötte vid öppningen. Kommer ihåg att dom sa ; Nu ser vi barnets huvud, och massa hår!

Dom peppade mig, och jag höll på slita av Robbans hår när värkarna kom. Höll huvudet mot Robbans sida och pressade allt jag hade samtidigt som jag höll i mitt ena lår för att få ännu mer styrka. Och såhär höll det på, jag höll på slita itu Robban & Kevin var ännu kvar vid öppningen.

11 April, 11:45 - Nu hade det gått så pass länge, och jag hade krystat i snart 2 timmar. Barnmorskan tog fram saxen och klippte ett litet hack, så jag inte skulle brista och han skulle få lättare att tränga ut. Var så arg när jag inte fick använda lustgas under krystningarna, så körde helt "neutralt". Aj aj!

11 April, 11:56 - Efter två krystningar, kom han äntligen ut våran lilla älskling kl 11:56! Han var alldeles perfekt. Jag kände hur det blev en lättnad och smärtan försvann på en gång.








Hörde hur han skrek lite och att det var en sån söt liten kladdig bebis, alldeles perfekt! Robban fick ta emot Kevin på bröstet och när han visade han så blev jag alldeles varm i kroppen. Nu var vi en familj! Han hade 10 tår, 10 fingrar och en perfekt knapp näsa. Inte alls skrynklig eller blodig.

11 April, 12:10 - Drog ut moderkakan och tryckte på magen så blod skulle komma ut. Här sydde dom även mig och tog inte länge innan vi fick gå till vårt rum, med världens finaste Kevin.

Ja, som ni märker så var det en helt otrolig upplevelse! Kommer aldrig glömma detta & även om det gjorde så jäkulst ont så var det värt allt! :) Har redan glömt bort hur det kändes. Älskade unge



Tidigare inlägg