Ida Maria - Lantligt, småbarnsliv & pastell uppe i Lappland

Ett nytt löfte

Tankar och funderingar Permalink0
 
Ett mer personligt inlägg kommer här, bara för att jag behöver ventilera mig en aning. På alla ♥ dag så lovade jag mig själv att jag aldrig någonsin ska sätta nån annan än mig själv eller Kevin först. Det gäller allt - med känslor, boende, pengar m m.
 
Det är så ofta jag har fått kämpa med att hålla lågan uppe i många av fallen, eller bara ställa upp för min far. Därav detta nya löfte för mig själv för att man gång på gång blir sårad/utnyttjad/arg eller bara blåst. Dom som känner mig lite bättre vet ju att min relation till pappa inte är 100 % och att vi har haft våra fejder om det mesta..
 
Att jag sedan är en tjej som vill ha ett liv där jag känner mig lycklig, uppskattad, älskad och glad är något jag v.e.r.k.l.i.g.e.n behöver för att funka i vardagen♥ Har sambon en nere dag så blir jag lika nere pga av det, och så blir det en ond cirkel.
 
Det är så roligt att dom som är mina nära vänner förstår vad jag vill ha ut av livet, och att jag inte heller är "knäpp" som kräver det. Medan andra säger att det inte finns något såsom perfekta karlar, familjeförhållanden eller jobb. Och det där är ju en smaksak, men personligen så är jag en som inte nöjer mig med "lite" utan vill ha det som jag lever för. Vi har ju bara ett liv, så varför inte sträva efter det man drömmer om?
 
Så härmed kan man säga som så att jag inte längre tänker ställa upp för min pappa på samma sätt och agera "utrycknings assistans/skit mottagre/fårskalle" eller vad man nu är när man alltid ska göra efter hans pipa. Nu är det ett stopp för det, och tyvärr får det bli dom konsekvenser som blir.
 
Som liten vågade man inte säga något och hoppades om en bra pappa & dotter relation, och framförallt en som alltid finns där. Men nu har man tagit emot nog mycket, så detta är en helt ny vändning för mig.
 
Och det är samma med vänner & förhållandet. Jag och sambon älskar varann otroligt mycket, det råder ingen tvekan om. Men, vi är väldigt olika som personer på både gott och ont :) Han är mer tystlåten och trivs att inte behöva prata dagarna ut.
 
Jag däremot måste ha 110 % kärlek, uppskattning och glädje i vardagen från honom för att jag ska hålla ett leende på läpparna. Men även här gäller löftet - Att kämpa med allt är inte alltid roligt, så nu ska jag låta allting flyta på som det är och ta beslut utav det.
 
Och nej, vi ska inte separera. Dont worry ;) Äsch vad långt detta blev...Men, härligt som sagt att bara skriva hundra rader med text och känna sig ett kilo lättare ♥
 
 

Tatuerings funderingar

Allmänt, Tankar och funderingar Permalink0
If your heart beats, I will be with you wherever you go.
If your heart beats, 
I will know of your soul wherever I go.
Wherever I go, wherever you go
 
12-04-11
 
Detta, är något som jag har funderat på att gadda in på huden. Varför just denna text undrar ni? Ja, om ni gillar Stiftelsens - Vart jag än går.
Så har ni den här uppe, fast i engelskt format så att säga! :-) Den låten berör mig på alla sätt och vis, och får mig verkligen att älska livet ännu mer. Får mig att le & tänka på Kevin, den texten är underbar!
 
Så varför inte ha den med mig den överallt så att busungen alltid finns med mig, oavsett vad. Ska fundera lite, och lite till. Klura ut text snitt och storlek, och om det ska vara något mer. Den ska iallafall få hamna på sidan av revbenet, en liten bit nedanför armhålan.
 
Vad tror ni? :) Vill gärna ha ännu mer tatueringar, men dom får komma allt eftersom jag vet vad jag vill ha.

Det finns alltid en gräns

Tankar och funderingar Permalink6
Gud vad jag har klurat, och funderat. Jag försöker tänka hur mycket jag är villig att lämna ut mig själv, Robban, bebisen och vårt liv tillsammans här på bloggen. Tyvärr, finns det alltid ragator som älskar att döma och tycka att dom är bättre än alla andra, och kommer förmodligen bli mycket sånt när vårt lill-♥  kommer.

Det man gör som förälder duger inte, man gör på fel sätt och kommer nog få dubbelt så mer kommentarer om hur vi väljer att uppfostra pyret mm. Så, jag/vi har kommit fram till att jag kommer förmodligen göra bloggen lösenordskyddad efter att knytet har kommit till världen! Hoppas ni förstår : ))



Framförallt bloggar jag mycket för att Robbans familj i Vasa ska få ta del av det som händer här uppe, och se bilder på deras lill eskimo kusin. Och såklart för att man vill kika tillbaka sen!

Så, en liten fråga till er! Hur mycket tycker ni att man kan lämna ut om sitt liv på bloggen? Vart är gränsen?
Till top