Ser på En resa för livet och inser hur lyckligt lottad jag är..För den barndomen jag fick, att jag fick gå i skolan, att man har det man har idag och framförallt över vad jag kan ge mina barn. Dom får en trygg uppväxt med ordentliga måltider, tonvis med kärlek, en famn att söka tröst i, mjuk och renbäddad säng att sova i, rent vatten, leksaker i överflöd, stort och varmt hus, trygg tillvaro, får skratta och vara barn..Men framförallt en mamma & pappa som älskar dom och gör allt för dom!

 

Kan inte förstå känslan hur det ska vara för småttingarna att gå hungriga, smutsiga, övergivna, ingen att söka skydd hos, inget hem eller egen säng, kanske arbeta från det dom är 4 år gammal, gå på gatan, äta rester eller bli utnyttjad. Tänk om någon av dessa barn man ser på tv:n skulle vara Kevin eller William?

 

Är så tacksam och glad över att jag föddes just här och fick detta liv. Att jag kan ge det bästa åt mina barn, bara det att få ge dom ett glas vatten eller en frukt är mer än många kan. För er gör jag allt, mina två prinsar. Önskar att alla hade alla förutsättningar att få leva ett värdigt liv. Är så glad att jag gick med som fadder, tänk att jag faktiskt har räddat ett barn! <3

 

Mamma älskar er till månen och tillbaka mina små hjärtan. Vad hade jag gjort utan er? Det vill jag inte veta. Ni är det bästa jag har, de finaste och mest dyrbara.