Graviditets vecka 37 ♥
I slutet av denna vecka anses du vara fullgången och hos bebisen utvecklas de sista detaljerna. Under denna veckan kommer din bebis sannolikt att sjunka ned och fixeras med huvudet i ditt bäcken. Om det är din andra graviditet så kan fixeringen komma senare. Du kommer förmodligen känna en viss lättnad när bebisen sjunker ned och trycket på dina revben lättar, medan å andra sidan trycket på din livmoder, bäcken och blåsa ökar så att ditt behov att kissa kan öka, samtidigt som vissa upplever smärta i ljumskar och ben.
Forskning har visat att stresshormoner kan påverka bebisen, så se till att koppla av, ha kul och ta det lungt.
Bebisen är fullt utvecklad och är egentligen redo att födas, men växer fortfarande och bildar mer fett, upp till 15 gram om dagen. Om detta är din första graviditet så är det vanligt att förlossningen sker närmare 40 veckor eller kort där efter. Se till att väskorna är packade!
Egna tankar: Gud, jag kan knappt förstå det! Jag är i vecka 37, förstår ni? 37! Det är inte som vecka 25, eller v 30..Utan nu är det verkligen nära : )) Hela den här graviditeten har gått så fort, alldeles för fort. Har precis börja vänja mig med magen & allt som hör till. Tänk bara när jag och R satt och pratade om hur vi skulle göra, och här är vi nu..Så nära att få våran lilla skatt i våra armar! ♥
Så, hur mår jag då?
Allt blir bara tydligare och tydligare för varje dag som går..Trodde nästan att lillisen hade kickat av mig höftbenet där på morgon kvisten! Gjorde så ont när jag skulle gå, bara knakade i benet mitt. Aj aj..Sen har sammandragningarna börjat kännas, men inatt var det verkligen extremt.
Funderade nästan om det var på gång! Pyret tröck som en galning på min lilla snäcka och den hemska molvärken i ryggslutet, ljumskarna och ryggen var helt galen. Om jag tyckte det där gjorde förbaskat ont, hur tusan ska man överleva förlossningen? Ja, ge mig styrka.
Fick lite panik att h*n skulle titta ut redan nu, så jag lega där med mina andningar till jag tillslut hittade en position att somna i. Men det var verkligen aj aj! Åh snälla lillis i magen, kom inte än. Din pappa måste komma hem först!
Nä, men allt som jag har går verkligen i vågor. Visst har händerna blivit lite svullna, och fötterna sticker det i rätt ofta. Sömnen ska vi inte ens prata om, och kissieriet är en plåga. Det är tyngre att promenera, ställa sig upp och andningen är mycket jobbigare. Molvärken finns där hela tiden, men i det stora hela så njuter jag av varje sekund ♥♥ En positiv sak är att revbenen inte längre är "pain in the ass" nu när knodden har flytta sig neråt..hihi :)
Börjar bli lite skraj bara att något ska hända nu när vi är så nära....man är mycket nojjigare nu, är innan. Ja hojja! Låt det bli BF dag!
Funderade nästan om det var på gång! Pyret tröck som en galning på min lilla snäcka och den hemska molvärken i ryggslutet, ljumskarna och ryggen var helt galen. Om jag tyckte det där gjorde förbaskat ont, hur tusan ska man överleva förlossningen? Ja, ge mig styrka.
Fick lite panik att h*n skulle titta ut redan nu, så jag lega där med mina andningar till jag tillslut hittade en position att somna i. Men det var verkligen aj aj! Åh snälla lillis i magen, kom inte än. Din pappa måste komma hem först!
Nä, men allt som jag har går verkligen i vågor. Visst har händerna blivit lite svullna, och fötterna sticker det i rätt ofta. Sömnen ska vi inte ens prata om, och kissieriet är en plåga. Det är tyngre att promenera, ställa sig upp och andningen är mycket jobbigare. Molvärken finns där hela tiden, men i det stora hela så njuter jag av varje sekund ♥♥ En positiv sak är att revbenen inte längre är "pain in the ass" nu när knodden har flytta sig neråt..hihi :)
Börjar bli lite skraj bara att något ska hända nu när vi är så nära....man är mycket nojjigare nu, är innan. Ja hojja! Låt det bli BF dag!