Åh, varje gång jag åker eller lämnar Elvis ensam hemma så får man alltid så ont i hjärtat.. Han sitter där med sina små bedjande ögon och bara hoppas att han kan få följa med på allt man gör, eller att mamma & jag ska bo på samma ställe så han kan mysa med oss båda...

Ja, det är en riktig plåga i mamma hjärtat...Kan sitta och grubbla på det i flera timmar, och känna mig som världens hemskaste fast han får vara ute x-antal gånger per dag + sina mys timmar. Hur kan jag lämna han? Han vill ju bara vara med. Nä, jag bara längtar tills våren tittar fram på riktigt så lill knodden i magen ska titta ut! Då ska jag minsann skärpa mig & promenaderna ska bli längre, precis som förr ♥ ♥



Då kan man ta sig ut på en promenad, grilla, sitta i solen och mysa och samtidigt ha lillis nerbäddad som Elvis springer runt och sniffar på allt. Han kommer bli så glá! Hojja, märker redan nu att det är kört...Hur ska jag klara att stå emot bejbsan när h*n väl säger - Mamma, snälla..kan jag få den där godispåsen?

Om jag inte ens kan säga nej till en hund? Ha ha. Återstår att se! Åh, tänk bara att få åka till Ritsem i en vecka och sitta där och mysa, eller varför inte i stugan? Men inte riktigt än, snart så. Och idag har det vart omöjligt, har tryckt som tusan på snäck benet så man verkligen inte har kunna gå..Nä, Håll ut ett litet tag till min lilla prins!

Berättar mer imorgon om fotograferingen och allt annat, för nu är det verkligen sängen för min del. Grubbla lite till på mitt pälsbollshjärta och sakna honom! Han sover just nu hos mommo ♥  Kan inte förstå, Hur klarar ni mammor er från att inte känna sig otillräcklig för både djur och barn?

Natti.