Jag måste erkänna en sak, jag har börja bli som min mamma. Hel nojjig över små saker! Fast jag har känt lillen sparka några gånger idag, så tycker jag att han/hon är så otroligt lugn. Och ja jag vet, jag har moderkakan i framvägg och känner inte alls lika tydligt som andra, plus att det är mycket mindre plats där inne nu för h*n. Usch..Hur kan man ha sån lugn liten en? Bli en vilding nu! Såhär står det om dom som har moderkakan i framvägg;


"En moderkaka placerad i framväggen sitter som stötdämpare och kan effektivt ta bort udden av alla sparkar och göra att rörelserna känns mindre framträdande.
Kvinnor som väntar barn och som har moderkakan i framväggen brukar säga att deras barn känns ”lugna”.
Fosterrörelserna är som tydligast mellan vecka 20 till 32. Efter vecka 32 får barnet betydligt mindre plats i livmodern eftersom det fyller ut hela livmodern med sin kropp"


Hur ska man klara sig efter v 32? Kommer h*n vara ännu lugnare då..HUuj..Får nog köpa mig ett stetoskåp innan detta är slut! :)

Sen att pyret trycker neråt när man går gör det inte de hela bättre, helst när man promenerar. Man känner verkligen att det är en helt annan tyngd neråt än innan, och man går som en vaggande pingvin. Inte skönt! Ja, det är mycket som händer här : ) Får kramp i fötterna när jag står länge, magen är verkligen super seg, trött, har börjat snarka (woops...Ha ha!) , svårare att komma upp och böja mig, torr i munnen, nästäppt och känner ingen ork.

Fast jag ska inte klaga, har ännu inga sammandragningar, molvärk, foglossning, blött eller bristningar. Och härmed kan jag säga - Välkommen mig själv & pyret till vecka 30!